Ja, Kurt verkar ha det bra i magen. Gårdagen innehöll ett barnmorskebesök. Det var första gången de undersökte hur lillen låg i magen. Efter en del klämmande och kännande så kunde hon konstatera att han är placerad på rätt håll men ännu inte fixerat sig. Huvudet gick fortfarande att rucka på. Magen är fortfarande väldig högt upp så jag misstänkte att så var fallet. Men jag har börjat känna att lillen vill borra sig ner och det är inget som går obemärkt förbi kan jag säga. De kollade även hjärtfrekvensen med en liten apparat, de lyckades då väcka den lille som tydligen sov gott och det blev full fräs i magen. Så det var bara att vänta tills lillen lugnat ner sig igen. Man petar inte ostraffat på min bebis :-)
Jag mår bra så länge jag inte får för mig att gå några längre sträckor. Fogarna gör väldigt ont så det får bli pyttesteg i snigelfart. Något som Tomi inte riktigt snappat upp än. Han kör samma steglängd som tidigare och har en fru bakom sig som vrålar - Inte så fort!! Magen är numera rejält stor, fötterna kokar och förlossningen närmar sig med stormsteg. Skräckblandad förtjusning kan sammanfatta läget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar